Debian recension

Med flera andra distributioner som är effektivt baserade på Debian-systemet, är det rimligt att säga att det är en viktig distro. Faktum är att när Linux-distributioner går, är det positivt ståtligt; en farfar bland uppkomlingar med öppen källkod.

Som du kan förvänta dig av en så äldre, respekterad släkting, är den full av hårdvarustöd – såväl som de vanliga Intel x86-processorerna kommer den att fungera med ett antal andra arkitekturer, inklusive PowerPC. Dessutom finns det enorma 29 000 mjukvarupaket inkluderade på den fullständiga DVD-baserade ISO-versionen, en nedladdning som går till 4,4 GB. I många avseenden är Debians slagord – ”det universella operativsystemet” – välförtjänt.

För att testa det laddade vi ner den stabila versionen, men det finns två andra, åtskilda av paketets löptid och stabilitet. Den ganska oroväckande namnet Debian Unstable, som är en kontinuerligt uppdaterad, rullande utgivningsdistribution, och Debian Testing, en ögonblicksbild av den instabila distributionen som är avsedd att bli nästa stabila version. Du kan också ladda ner en version av Debian som är byggd på icke-Linux FreeBSD-kärnan, men denna har precis inkluderats i den officiella utgåvan.

Installationen är enkel. Du kan välja en grafisk eller textbaserad installation, men processen är densamma. Distributionen installeras på din valfria partition och du kan skapa din egen partitionsstruktur eller använda ett av installationsprogrammets urval av ”guidade” lägen.

Hur som helst, det är inte det lättaste av distros att ställa in ordentligt. På vår första testlaptop – en Dell Inspiron R17 – lyckades Debians installationsprogram inte plocka upp Nvidia-grafiken, Wi-Fi-chippet och multitouch-pekplattan på rätt sätt, vilket ledde till en hel del krångel för att rätta till saken. Vårt andra försök med en äldre HP Mini netbook var mer framgångsrikt: Debian kändes mycket mer lyhörd på den här enheten än Ubuntu.

Det kan bero på det åldrande Gnome 2.3 standardskrivbordet, vilket är en ganska grundläggande affär. Det är faktiskt samma skrivbord som det som användes av Ubuntu innan det bytte till Unity-gränssnittet.

Det finns ett ganska ovanligt urval av förinstallerad programvara. För webbläsaruppgifter finns Epiphany eller Iceweasel (en inofficiell version av webbläsaren Firefox som saknar stöd för plugins), medan kontorspaketet är Apaches OpenOffice snarare än det mer populära LibreOffice. Debians fokus ligger på helt licensfri programvara, därav dessa ganska ovanliga val, och detta tillvägagångssätt återspeglas också i Debians officiella programvaruförråd; dessa nås av ett av två olika pakethanterarverktyg – Software Center i Ubuntu-stil och det lite mindre vänliga, men mycket kraftfulla, Synaptic. Vilken du än använder kommer det dock att innebära lite pyssel igen. Som standard bad båda oss att infoga optisk media när vi försökte ladda ner och installera ny programvara; vi var tvungna att avmarkera alternativet ”cdrom” i Programvarukällor innan det gick online.

Sammantaget är Debian en användbar och lyhörd distribution, men det är inte en som vi rekommenderar för nybörjare. Det är en viktig fördelning för att vara säker, men några nigg och ett dogmatiskt förhållningssätt gör att det inte är lika bra som andra här för allmänna skrivbordsuppgifter.

Huvudsaklig wiki-bidragsgivare: Ynot 82.