Den här utomjordiska stenen liknar inte allt vi har sett i solsystemet

En liten sten som finns i sydvästra Egypten kan bryta isär vår förståelse av solsystemet.

Den här utomjordiska stenen liknar inte allt vi har sett i solsystemet

Hypatia-stenen, som den kallas, kommer inte från jorden. Den innehåller mikromineralföreningar som inte kommer från vår planet, eller någon känd typ av meteorit. Faktum är att föreningarna inte är kända för att förekomma någonstans i vårt solsystem och detta väcker frågor om bildandet av vår egen planet.

Hypatia-stenens utomjordiska ursprung tillkännagavs först 2013, när forskare analyserade stenen, plockade upp från Libyan Desert Glass Field och döpte den efter den antika astronomen, Hypatia av Alexandria.

År 2015 blev det fyndet mer intressant när ytterligare analys visade att den diamantrika stenen var unik bland utomjordiska material; inte som någon känd meteorit eller komet.

Nu, en studie från University of Johannesburg, publicerad i Geochimica och Cosmochimica Acta, har funnit en brist på silikatmineraler i stenen, vilket skiljer den ytterligare från material som finns i vårt solsystem. Forskarna jämför stenen med en fruktkaka som har fallit från en hylla till lite mjöl och spruckit vid stöten.

”Vi kan tänka på den dåligt blandade degen av en fruktkaka som representerar huvuddelen av Hypatia-stenen, vad vi kallade två blandade ”matriser” i geologiska termer.” säger ledande forskarprofessor Jan Kramers.

”Glace-körsbären och nötterna i kakan representerar de mineralkorn som finns i Hypatia ’inneslutningar’. Och mjölet som dammar av sprickorna på den fallna kakan representerar de ”sekundära materialen” vi hittade i sprickorna i Hypatia, som är från jorden.”

”Tårtan” skulle ursprungligen ha varit flera meter tjock, men den gick sönder när den kom in i jordens atmosfär. Ändå kan de återstående fragmenten användas för att samla information om helheten.

Kramers förklarar att om du skulle mala upp hela jorden till damm, skulle du få material med en liknande sammansättning som icke-metalliska, kondritiska meteoriter – med små mängder kol och stora mängder kisel. Det som är konstigt med Hypatia är dock att den har en enorm mängd kol och en ovanligt liten mängd kisel.

”Ännu mer ovanligt, matrisen innehåller en stor mängd mycket specifika kolföreningar, kallade polyaromatiska kolväten, eller PAH, en huvudkomponent i interstellärt stoft, som fanns redan innan vårt solsystem bildades”, säger Kramers och tillägger att interstellärt damm är ”finns i kometer och meteoriter som inte har värmts upp under en längre period i sin historia.”

Saker och ting blir konstigare. Hypatia-stenen har ren metallisk aluminium, vilket är extremt ovanligt i vårt solsystem. Den har också supersällsynta korn av silverjodfosfid och moissanit (kiselkarbid), och en förening gjord av huvudsakligen nickel och fosfor, med väldigt lite järn, som aldrig tidigare har setts på jorden eller i meteoriter.

”…drager i den allmänt accepterade synen på bildandet av vårt solsystem”

Sammantaget tyder bristen på silikatmineraler och förekomsten av konstiga föreningar att materialet i stenen är tillverkat av material från före solenergin, som går före bildandet av vårt solsystem. Detta stör vår förståelse av solsystemet, som allmänt tros ha bildats från ett homogent moln av interstellärt damm.

”Båda funktionerna indikerar att solnebulosan inte var samma typ av damm överallt, vilket börjar dra i den allmänt accepterade synen på bildandet av vårt solsystem,” fortsatte Kramers.

Mer forskning behövs för att ta reda på var Hypatia kom ifrån. Forskarna vet att det måste ha bildats i en kall miljö (”troligen vid temperaturer under den för flytande kväve på jorden”), vilket betyder att den kan ha kommit längre ut än Kuiperbältet.

”Kometer kommer huvudsakligen från Kuiperbältet, bortom Neptunus omloppsbana och ungefär 40 gånger så långt bort från solen som vi är”, konstaterar Kramer. ”En del kommer från Oorts moln, ännu längre ut. Vi vet väldigt lite om den kemiska sammansättningen av rymdobjekt där ute.”

Bildkredit: Dr Mario di Martino, INAF Osservatorio Astrofysico di Torino

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *