När du hör ’bin’ och ’drönare’ i samma mening, tänker du på det låga, kontinuerliga brummandet som insekterna utelämnar. Vad du inte tror är dyr pryl som används för att filma självgod familjs jamaicanska tillflyktsort. Icke desto mindre har forskarsamhällets oro över honungsbins förestående död lett till utvecklingen av drönare – av påtaglig övertygelse – för att utföra artificiell pollinering.
Utvecklingen sker mitt i pågående oro för världens bibestånd och följderna om bin dör ut helt och hållet. Utrotning skulle få enorma konsekvenser för det globala ekosystemet: bipollinering är ansvarig, i varierande kapacitet, för äpplen, gurka, blomkål, morötter, selleri, broccoli och lök. Det uppskattas i sin tur att bin är ansvariga för cirka 1,4 miljarder jobb världen över; de är en kritisk komponent i mänsklig välfärd. Pund för pund bidrar de mer till nationens BNP än kungafamiljen.
I en nyligen genomförd strävan har forskare i Japan kommit fram till en backup plan skulle världens honungsbibestånd kollapsa, i form av drönare i minikolibristorlek. Utskjutande från drönarens kropp finns ett kluster av tagelborststrån belagda med en klibbig gel, vilket underlättar upptagning och omfördelning av pollenkorn mellan blommor.
Forskarna betonade att ”Den globala pollineringskrisen är en kritisk fråga för den naturliga miljön och våra liv. Behovet av att utveckla ett innovativt pollineringsverktyg som inte kräver tid och ansträngning för att uppnå pollinering med hög framgångsfrekvens är akut.”
Drönarna signalerar förvisso ett steg framåt, men de saknar själva binas förmåga att producera honungs. Dessutom är det en lång väg kvar innan drönarna kan fungera utan mänsklig vägledning, för att inte tala om en enorm ekonomisk barriär att övervinna. Ändå är drönarna, även om de är bristfälliga, ett nödvändigt ont; det uppskattas att cirka 9 % av bina klassificeras som ”hotade”, och bisamhällen är på kraftig tillbakagång.
Det här är inte första gången som människor har ingripit, laddade med teknik, i ett försök att rädda bina; 2015 installerade australiensiska forskare mikrospårningschips på bin i ett försök att ta reda på orsakerna till ”kolonikollaps”, fenomenet som utarmar honungsbipopulationen.
Hur oroande all denna biinterventionism än kan vara – du kanske kommer ihåg att ett liknande scenario gick fruktansvärt fel i sista avsnittet av Black Mirror – det är en lösning på en potentiellt förödande problem. Det räcker med att säga att det finns massor av ”buzz” (jag är ledsen) kring problemet …
Bilder: Eijiro Mira in Chem
