Kognitiv beteendeterapi (KBT) hyllas ofta av vårdpersonal som psykiatrins stora pelare. I Storbritannien till exempel visade sig KBT vara den vanligaste formen av terapi, som står för 38 % av utnämningarna i Storbritannien 2014. Saken är dock att KBT har en ojämn erfarenhet av att hantera trauman, där återfall är vanliga. Och tack vare en ny studie från forskare vid Queensland Brain Institute kan vi ha en bättre förståelse för varför.
KBT använder ofta något som kallas exponeringsterapi för att hjälpa till att behandla störningar som posttraumatisk stressyndrom (PTSD), vilket innebär att patienten utsätts för triggern i en säker miljö med hjälp av extinktionsträning.
”Denna procedur syftar till att koppla bort en stimulans från att utlösa ett svar, i det här fallet rädsla,” sa en av de ledande forskarna, Dr Roger Marek.
När vi tittade på neurologin för hur vi avläser rädsla, observerade forskarna vad som hände i hjärnan på möss och råttor i inlärning och avlärning av rädsla, och utvärderade de neurala banorna i hippocampus, avgörande för minneslagring.
De förväntade sig att se neurala banorna sluta fungera, som tidigare återfallsmodeller har visat, men de såg faktiskt något helt annat. Forskarna såg att rädslor återuppstod eftersom de odlade en annan överbryggande neuron som kopplade hippocampus till den infralimbiska cortex. Med andra ord växte hjärnan fysiskt en annan väg.
”Trots framgången med dessa behandlingar när det gäller att ge terapeutisk lindring till patienter, raderar utsläckningsträning inte helt traumatiska minnen, utan undertrycker snarare dess uttryck,” tillade Malek. ”Tidigare forskning på både råttor och människor har funnit att rädslan ’återfaller’ under vissa omständigheter”.
Även om neuroforskarna inte har en terapeutisk lösning för att behandla dessa neurala kretsar, hoppas de att kunskapen kommer att öppna dörrarna till nya terapier som kan hjälpa till att behandla traumarelaterade tillstånd som PTSD i framtiden. Och åtminstone ger det terapeuter en förståelse för varför PTSD-återfall är så frekventa trots kuratorernas bästa ansträngningar.
