Smältande glaciärer har blivit affischbarnet av symptomen på global uppvärmning. När temperaturerna stiger förlorar stora iskroppar runt polerna massa i en aldrig tidigare skådad hastighet, vilket driver upp havsnivån och minskar foder- och uppfödningsplatser för djur.
Nu en ny studie har avslöjat att dessa händelser har en annan betydande inverkan. Tyngden av dessa glaciärer gör att havets botten sjunker.
Ett team vid Delft University of Technology i Nederländerna har funnit att nettoökningen av havsbelastningen har fått havsbotten att sjunka med 0,13 mm per år under de senaste två decennierna. Fyndet sätter den totala fördjupningen till 2,5 mm.
Fynden är betydelsefulla eftersom de inte bara belyser en förbiseende i hur den globala uppvärmningen fysiskt förändrar vår planet (förvränger havsbottnarna under svällande hav), de visar hur mycket vi kan ha underskattat havens expansion.
”Med klimatförändringar ändrar vi inte bara temperaturen”, säger geoforskaren Thomas Frederikse från forskargruppen. ”Jorden själv,” fortsatte han, ”är inte en stel sfär, det är en deformerande boll.” Teamets resultat går långt när det gäller att avslöja omfattningen av den missbildningen.
Forskare var noggranna i metodiken och uppskattade massaförlusten från glaciärer, inlandsisar på Grönland och Antarktis och lagring av landvatten (inklusive grundvatten och dammretention). De kvantifierade sedan hur mycket havets bädd deformeras under övervikten.
En framträdande förbiseende som studien avslöjar gäller den faktiska ökande volymen av havet, känd som barystatisk havsnivåhöjning. Detta mäts via satellitobservationer, en metod som inte tar hänsyn till de stegvis sjunkande havsbottennivåerna.
”[S]atelithöjdmätning,” förklarar tidningen, ”observerar havsnivån i en geocentrisk referensram, [so] globala medelhavsnivåuppskattningar härledda från höjdmätningar kommer inte att observera ökningen av havsvolymen på grund av havsbottensänkning, och därför kan de underskatta [global mean sea-level] stiga”.
Med en netto depressionsnivå på 2,5 mm som sträcker sig över åren 1993 till 2014 kan detta låta försumbart, men sanningen är långt ifrån det; de satellitinsamlade bedömningarna kan ha underskattat barystatisk havsnivåhöjning med så mycket som åtta procent.
Det är ett jäkla förbiseende, särskilt med tanke på att denna dolda variabel sannolikt kommer att snöa in i sitt fysiska inflytande under de kommande åren. Dessutom är vissa regioner mer sårbara för att sjunka än andra, med upp till 0,4 mm årlig depression i södra Stilla havet och 1 mm i Ishavet.
Teamet varnade för att ”[I]I ett framtida uppvärmningsklimat kommer den höjning av havsnivån som induceras av inlandsisar att öka, och därför kommer omfattningen av förspänningen på grund av elastisk havsbottendeformation att växa.”
”För att öka noggrannheten i havsnivåuppskattningar bör effekten av havsbottendeformation beaktas, antingen baserat på modellerade uppskattningar av havsmassaförändringar, som gjordes i denna studie, eller med mer direkta observationer.”
Deprimerande verkligen.
Rubrikbild: Kimberly Vardeman, använd under Creative Commons
