Naturligt födda mördare? Låg puls i samband med våldsbrott

Vid något tillfälle kommer du inte att hålla med om följande påståenden – hur långt fram kommer inte bara att visa hur auktoritär du är, utan också hur du välkomnar de förenklade slutsatserna av en ny studie:

• Brott är dåligt.

• Det vore fantastiskt om vi kunde få stopp på all brottslighet.

• Ett lysande sätt att få slut på brott är att stoppa det innan det händer.

• Det skulle vara bra om vi kunde identifiera brottslingar innan de bryter mot lagen.

• Om vi ​​kan upptäcka troliga brottslingar innan de kränker sig bör vi slå till i förebyggande syfte.

• Det är vår plikt att låsa in alla framtida brottslingar innan de slår till för att skydda laglydiga medborgare.

Jag skulle kunna fortsätta, men om du fortfarande nickar för dig själv vid det här laget, är jag inte säker på att du och jag kan vara vänner. Du trodde nog Minoritetsrapport var lite för liberal. I alla fall a ny studie från Sverige har gjort en bekymmersam koppling mellan låg vilopuls, och en anlag för våldsbrott.

Det här är inte första gången sådana slutsatser har dragits, men tidigare studier har varit från små prover. Det är inte ett problem med den här, som bygger på 710 264 unga mäns register. Hur? De flesta svenska män måste göra en ”värnpliktsbedömning” för armén när de fyller 18. Genom att följa dessa ämnen under åren som följde kunde forskarna dra några intressanta slutsatser.

Först och främst hade 94 % av de bedömda männen aldrig dömts för våldsbrott, så kopplingen är långt ifrån absolut. Samtidigt som de tog hänsyn till andra faktorer inklusive BMI, blodtryck, kondition, IQ, socioekonomisk status och psykiatrisk hälsa, fann de att män med en hjärtfrekvens på mellan 35 och 60 slag per minut löpte 39 % större risk att bli dömda för våldsbrott än de med snabbare ticker. De var också 25 % mer benägna att dömas för icke-våldsbrott, som narkotika- eller körförseelser.

Varför skulle detta vara? Det är möjligt att de med lägre puls inte känner rädsla på samma sätt som de med hög puls. När människor blir rädda stiger deras hjärtfrekvenser – vilket betyder att från en lägre bas känns rädsla förmodligen inte lika, ja, läskig. Om du inte är rädd för att få ditt ansikte omarrangerat, eller för fängelsestraffet som följer på att omarrangera någon annans ansikte, så är det mindre som hindrar dig att lösa dina meningsskiljaktigheter med knytnävar, snarare än med ord.

En annan kopplad teori är att de med lägre hjärtfrekvens tycker att upplevelsen är obehaglig och därför är mer benägna att ta till våld för att höja den till nivåer som resten av befolkningen har som standard – en sorts tristess av vila.

Dessutom var skillnaden mellan männen med den snabbaste och långsammaste hjärtfrekvensen bara 0,8 % – tillräckligt för att vara statistiskt signifikant, men inte ett entydigt recept på mördare på något sätt.

Det finns några biologiska och socioekonomiska tecken som gör någon mer benägen att begå ett brott – höga nivåer av testosteron är en, och CDH13- och monoaminoxidas A-gener är två andra – men inget som rent garanterar en brottsling. Idén att man kan upptäcka en brottsling utifrån deras skallform (frenologi) kom och gick före 1900-talets gryning, och hittills har det inte funnits några tydliga genetiskt synliga egenskaper som har fyllt tomrummet. Människor är, verkar det som, inte bara födda dåliga.

Det gör inte saker lätt, men undviker att öppna en ny burk med maskar. Om vetenskapen hittade en säker markör för garanterat kriminellt beteende, skulle vi befinna oss i en riktig moralisk knipa, milt uttryckt. Vi skulle som art kunna ta det verkställande beslutet att ”ta bort problemet”. Om den eufemismen inte låter störande för dig, läs den igen. Du kan antingen låsa in eller döda alla som sannolikt kommer att begå ett brott, eller modifiera deras gener för att bara redigera bort problemet. Hur man än hanterar frågan så känns det obehagligt nära eugenik.

Alternativt skulle vi kunna välja att hålla ett öga på de med kriminella varningsskyltar, men det är i sig problematiskt. Om du behandlar någon som en potentiell brottsling, vid vilken tidpunkt slutar det att vara deras fel när de går ut och begår det brott som samhället har förutsett och planerat för?

Än värre, detta skulle göra oroande saker för hela vårt straffrättssystem, som inte bara är baserat på tanken att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats, utan också att de är lika – och att de som väljer att bryta mot lagen måste ta konsekvenserna. . Om vissa är genetiskt mer benägna att begå brott så faller den fria viljan isär, och det är helt orättvist att döma människor på samma villkor. Två personer kan begå samma brott, men om en har de socioekonomiska och biologiska markörerna som gör det statistiskt oundvikligt, borde de då straffas lika hårt som någon som är ”bara dålig”? Advokater skulle ha en fältdag med den frågan.

Så sammantaget är det kanske lika bra att det inte finns någon känd kriminell gen. Att identifiera en sådan skulle mycket väl kunna minska brottsligheten, men de enda mekanismerna för att göra det borde få oss att känna oss tydligt illamående. Jag, för en, skulle föredra att behålla locket på just denna burk med maskar.

Bilder: Michael Coghlan och Dubbel M används under Creative Commons