Resultaten finns i: gå över till sida två för att se hur varje träningsspårare klarade 10k, och sida tre för en 3k second opinion
För ungefär en månad sedan dök ett ofarligt Slack-meddelande upp. Det var min redaktör David som frågade om jag ville vara med Spring in the Dark – en fem eller tio kilometer lång utflykt runt Battersea Park, som – som namnet antyder – görs på natten. Eftersom jag är en ganska vanlig 5k-löpare och fortfarande tar till mig råden från mitt Science of Running-stycke, höll jag med. Sedan blev jag anmäld till 10 km, trots mina protester.
Uppdraget är för The Mark Pollock Trust, en välgörenhet fokuserat på att hitta ett botemedel mot ryggmärgsskador och förlamning. Om du gillar deras arbete, gräv gärna djupt och donera.
Hur som helst, mellan oss sprang vi 45 km (en av oss, som kommer att förbli namnlös, fastnade för 5 km), och genast blev frågan om vi skulle täcka det på platsen, eller ta vår oundvikliga oinspirerade, svettiga prestation i våra gravar. Till slut bestämde vi oss för att det var ett utmärkt tillfälle att testa träningsspårare, men med tanke på att vi skulle resa i olika hastigheter var det vettigt att fästa dem alla på en person.
Läsare, jag var det försökskaninet.
Vi grävde runt våra lådor, skåp, hem och handleder för att gräva djupt och stapla så många träningsspårare på min arm som möjligt. Det du tittar på där är (från vänster till höger) är en
Missfit Flash, a Käkben UP3, en äpple klocka, a Fitbit Flex, a första generationens Moto 360 och a Sony Smartband 2, alla pratar med en HTC One M8 (och Davids iPhone 6s). Min arm har aldrig varit så här värdefull, med ett rekommenderat pris på 895 pund enbart på wearables – även om över hälften av det är på Apple. Det talades om att inkludera en Google Glass likaså, men kanske förbarmande sig över mig, det åsidosattes.För själva loppet delade jag upp dem lite snyggare än så. Klockor på vänster handled, stegräknare till höger, med undantag för Misfit som – passande fått sitt namn – bars på min sko.
På torsdagsmorgonen, när jag kände att mina ben var fästa med snöre, började jag analysera resultaten…
