Långt innan World Wide Web blev den så kallade ”informationsmotorvägen” hade vi text-tv. Som jämförelse var det mer en grusväg. Men servicen var enormt viktig. Den första text-tv-tjänsten, Ceefax, lanserades på BBC-kanaler 1974 och följdes snabbt av en konkurrerande tjänst (först ORACLE, sedan en helt enkelt kallad text-tv) på ITV och Channel 4.
”Om du ville ha de senaste rubrikerna eller fotbollsresultaten under eran före internet, var text-tv det enda alternativet.”
Nyheter, väder, TV-scheman och en mängd annan digital information kodades in i TV-signaler som kunde nås genom att trycka på knappen ”Text” på TV:ns fjärrkontroller. För att komma åt informationen du ville ha, var du tvungen att helt enkelt slå in numret på sidan du ville ha med fjärrkontrollen, och ditt katodstrålerör skulle gå igenom och vänta på att sidan skulle visas. Det gick inte snabbt, det var inte snyggt, men om du ville ha de senaste rubrikerna eller fotbollsresultaten från tiden före rullande nyheter eller internet, var det det enda alternativet.
Hur som helst var text-tv enormt framgångsrik och användes flitigt. Enligt Text-TV i Europa, i början av 1980-talet kollade en genomsnittlig text-tv-användare tjänsten 77 gånger i veckan – spenderade nio minuter på att surfa varje dag. På 1990-talet kollade 20 miljoner text-tv-tjänster minst en gång i veckan – en större siffra än många tidningars upplaga.
Tryck på Avslöja
I internets tidsålder tar vi det för givet att vi kan trycka in namnet på nästan alla tv-program i historien och hitta bilder av det inom några sekunder. På samma sätt, om du ville ta reda på vad som stod på sidan 17 i The Times den 16 oktober 1981, även om det inte finns online vet vi att det någonstans finns ett arkiv med en papperskopia som samlar damm.
”Trots systemets popularitet verkar de arkiverade sidorna nästan ha försvunnit spårlöst.”
Men hur är det med text-tv? På den tiden var programföretagen skyldiga att hålla allt de sände (inklusive text-tv) arkiverat i 90 dagar av regulatoriska skäl – men trots systemets popularitet verkar de arkiverade sidorna nästan ha försvunnit spårlöst. Helt enkelt ur fullständighetens punkt är denna uppenbara utelämnande frustrerande ur en arkivalisk och historisk synvinkel. Hur kan det komma sig att det inte finns några spår kvar av en tjänst som 20 miljoner människor förlitade sig på?
Enligt mina många förfrågningar höll inte både Teletext Ltd och BBC rutinmässigt varje sida som producerades såvitt jag kan säga. I många fall verkar det som att när textsidor uppdaterades skrevs de helt enkelt in i systemet direkt ovanpå föregående sida – så det fanns inte ens ett filsystem som vi kanske förstår att det används. BBC, som du kan förvänta dig att vara mer noggrann med att arkivera än sina kommersiella konkurrenter, innehåller bara ett begränsat antal skärmdumpar och annat material i sitt arkiv – mestadels från början av Ceefax, eller slutet av 1990-talet när det måste ha varit tydligt den tiden höll på att ta slut för tekniken.
Och för tittarna finns de enda verkliga spåren av detta en gång mäktiga odjur kvar i ett relativt magert antal skärmdumpar och videoinspelningar av ”Sidor från Ceefax”, som brukade sändas över en natt när BBC One och BBC Two inte sände.
Text-tv är säkert dömt till samma öde som tidiga avsnitt av Doctor Who och Dad’s Army: att raderas ur historien, för alltid.
TV Plus
Men kanske finns det en lösning, tack vare en handfull hängivna arkeologer som jobbar hårt med att gräva i den digitala smutsen.
Överraskande nog är det mest uppenbara stället att börja sökningen på gamla videoband. Text-TV sändes med oanvänd bandbredd i analoga TV-signaler, med data kodad till dolda ”linjer” i TV-bilderna. Problemet är att VHS-band inte är väl lämpade för att lagra denna extra information: VHS lagrar bilder med lägre kvalitet än de sändes, vilket innebär att den lagrade informationen har försämrats – liknande hur en ”förlustig” komprimerad fil, som en JPEG eller MP3, behåll inte så mycket av data som bitmappsbilder eller WAV-musikfiler.
Fortsätter på sidan 2: Vilket är det idealiska mediet för att lagra text-TV-data? S-VHS såklart
