Toshiba Portege M400 recension

Kr1130

Pris vid granskning

Trots Microsofts ständiga vändningar till företag och enskilda användare, har surfplattor ännu inte hakat på i stort sätt. Men konceptet är tilltalande: en vanlig bärbar dator som du kan använda i surfplatteläge är en användbar sak att ha om ditt arbete tar dig till platser utan skrivbord.

Toshiba Portege M400 recension

Toshiba M400 är den första konvertibla bärbara surfplattan som vi sett har en Core Duo-processor. Och 1,83 GHz Core Duo-processorn i hjärtat, uppbackad av 512 MB RAM, drev den till ett benchmark-värde på 0,90. De andra specifikationerna är respektabla. Western Digital-hårddisken har en kapacitet på 80 GB, medan den optiska enheten är en Matsushita-modell som kommer att skriva till alla skivformat, inklusive, med fördel, DVD-RAM. På andra håll avrundar Intels 3945 802.11a/b/g trådlösa kort Centrino-specifikationen, och Bluetooth är ett annat plus. Det finns ytterligare flyttbar lagring bredvid pennan i form av en minneskortläsare som hanterar SD-, Memory Stick- och xD-format.

Som en bärbar dator designad främst för resande affärsanvändare, har M400 några passande inbyggda komponenter. Släpp notebook-datorn och den inbyggda 3D-accelerometern kommer att upptäcka den plötsliga rörelsen och parkera hårddiskhuvudena, vilket förhindrar dem från att krascha in i plattorna och ger större chans att din data förblir intakt, även om maskinen som helhet inte överlever fallet. Det finns också ett TPM-chip (Trusted Platform Module) inbyggt. Den medföljande programvaran är utan tvekan inte lika intuitiv som HP:s TPM-kontrollprogramvara, men vi hade en krypterad mapp inrättad på lite under tio minuter. Fingeravtrycksläsaren lägger till ett lager av användarvänlig säkerhet, även om dess placering under skärmen gör den besvärlig att använda i notebook-läge.

Resten av Toshibas hanteringsprogram är en bris att använda, och vi uppskattar särskilt presentationsknappen på ramen, som automatiskt ändrar upplösningen på skärmen och matar ut signalen till D-SUB-porten på baksidan.

Skärmen är en relativt kompakt 12,1-tumsskärm, men upplösningen är hög på 1 400 x 1 050. När du arbetar vid ett skrivbord är detta en fördel, men när den bärbara datorn är längre bort, eftersom den är i surfplatta-läge, blir Windows-dialogrutor obehagligt små och det är svårare att aktivera knappar och ikoner med pennan.

Att konvertera M400 till surfplatteläge är okomplicerat – bara sväng runt skärmen, ändra orienteringen på spärren som håller den stängd och fäst den i basen. Skärmen är dock en tung montering och det finns inget sätt att fixa den när den är i bärbar datorläge. Även om detta inte är ett problem på ett skrivbord, om du sitter i ett fordon i rörelse är skärmen benägen att vingla runt på gångjärnet. Panelen i sig är inte bländande ljus och kontrasten är bara medelmåttig. Detta beror främst på det extra pekskärmsskiktet, som också ger TFT ett kornigt, mjukt fokus. Färgåtergivningen är dock bra och våra test RGB-färgramper visades utan band eller missfärgning. Det är inte superbt, men det är lätt tillräckligt bra att använda i ett normalt upplyst hem eller kontor.

Själva surfplattan är lätt att använda. Pennan hålls säkert i en fjäderbelastad hållare på maskinens högra sida och, när den släpps, finns det tillräckligt med friktion för att stoppa den från att starta sig själv längs sidan av din tågstol. När vi väl hade kalibrerat skärmen hade vi inga problem att använda den för att göra anteckningar och, med små ikoner, navigera genom Windows.

Tyvärr är M400 tung för en surfplatta – dess 2,18 kg är för mycket för att hålla i armkroken länge. Batteritiden är också mindre än superlativ. En intensiv användningstid på två timmar, 14 minuter och en lätt användningstid på tre timmar, 57 minuter gör M400 till en mindre attraktiv ersättning för penna och papper. Noterbart är att HP Compaq tc4200 har en fantastisk lättanvändningstid på fem timmar och 32 minuter.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *