Det stora antalet klistermärken och logotyper som pryder frontpanelen är ett bevis på hur hårt Sony försöker imponera med sin senaste mediacenter-dator. Det finns etiketter som proklamerar DLNA-certifiering (Digital Living Networking Alliance), Full HD 1080p-kompatibilitet, Windows Vista-kapacitet och medlemskap i Intels nystartade Viiv-plattform.
På utsidan är den nästan identisk med den prisbelönta XL100 – en konstruktion helt i plast, men med sådana industriella plasttjocklekar är det till en början svårt att säga. Designad för att tilltala AV-buffert, fälls hela nedre halvan av fascian ned för att avslöja AV-anslutningar: komposit-, S-video- och mikrofoningångar, plus ett 3,5-tums guldpläterat hörlursuttag. Det finns också en mediekortläsare som täcker alla huvudkameraformat.
På baksidan finns ytterligare ett urval av AV-anslutningar: analog RCA-ljud in/ut, optisk S/PDIF in/ut och koaxial S/PDIF ut. Överraskande nog är komponentvideoutgång och nya HDMI de enda videoutgångsalternativen, även om den senare kan användas tillsammans med den medföljande omvandlaren för att ansluta till en standard DVI-ingång på en bildskärm. Fyra USB 2- och tre FireWire-portar (varav en är minivarianten) utgör de enda PC-centrerade anslutningarna.
VAIO är lätt att få in, med bara två skruvar som står i vägen. Den goda nyheten är att alla komponenterna är passivt kylda, med bara ett par mycket tysta 80 mm fläktar som ger luftflöde över kombinationen av kylflänsar och värmerör som kyler CPU och GPU. Det finns inte så mycket manöverutrymme och expansionsmöjligheter är praktiskt taget obefintliga, även om det finns en enkel sidomonterad konventionell PCI-kortplats ledig.
Intels senaste Core 2 Duo tar över efter Pentium D från XL202:s föregångare. Det är ett E6400 desktop-chip, ett från botten av Core 2-serien. Men med ett betyg på 1,33 i våra riktmärken – upp från 0,89 för XL100 – är det fortfarande snabbt och mer än tillräckligt för nästan alla jobb. Det finns en hälsosam 1 GB 667 MHz DDR2 RAM som standard, som tar upp två av de fyra platserna.
På grafikfronten finns Nvidias nya GeForce 7600 GTL-chip. Det är ett förnuftigt val som tillgodoser den casual gamer och ger mer än tillräckligt med kraft för de fullständiga Windows Aero-effekterna i Vista. Med en genomsnittlig bildhastighet på 30 fps och 25 fps i våra Far Cry 3D och Call of Duty benchmarks vid en låg inställning, kommer det bara att visa sig vara begränsande med nästa års krävande spel. Det anpassade kylsystemet betalar nästan alla uppgraderingspotentialer, men det är åtminstone väldigt tyst.
Lagring hanteras av två 250 GB hårddiskar. Och VAIO är väl lämpad att klara av HD-sändningar när de kommer.
Ingen av dessa uppgraderingar motiverar dock priset: det kan spåras nästan till närvaron av Sonys nästa generations optiska skivformat: en Blu-ray-enhet. Det är väl och bra om du är fast besluten att vara i framkant till vilket pris som helst, men med innehållet så sparsamt är det långt ifrån övertygande. Sonys egen webbplats säger också att ”Blu-ray Disc Media/Format är inte universellt kompatibelt. VAIO-datorer stöder inte filmuppspelning på paketerade media inspelade i MPEG4 AVC- eller SMPTE VC-1-format med bithastigheter högre än 20 Mb/sek”. Så det finns ingen garanti för att alla varianter av Windows Media Video HD- eller H.264-innehåll kommer att fungera. Ändå, efter en firmwareuppdatering, hade vi inga problem med Blu-ray-filmuppspelning eller bränning av DVD-skivor, om än med en speciell version av WinDVD snarare än MCE.
Men det finns ett annat stort hål i XL202:s specifikation: som med många av Sonys mediacenter vi har sett, finns det bara en enda TV-tuner, så du kan inte titta på en kanal medan du spelar in en annan. För ett system till det här priset är en andra tuner ett måste, och även om du kan lägga till en via extra PCI-kortplats eller USB, så fungerar det inte nödvändigtvis.
