Efter ett historiskt möte ansikte mot ansikte i den demilitariserade zonen har Nordkoreas Kim Jong-un och Sydkoreas Moon Jae-in utropat en ”ny era av fred”, och lovar att arbeta för en fullständig kärnvapenavrustning på den koreanska halvön.
Medan pakten för närvarande saknar konkreta åtgärder, är det medundertecknade uttalandet ändå en avgörande symbolisk gest och ett viktigt ögonblick för det globala samfundet.
”De två ledarna förklarade högtidligt inför det 80 miljoner koreanska folket och hela världen att det inte kommer att bli mer krig på den koreanska halvön och därmed har en ny era av fred börjat”, står det i ett översatt avsnitt av uttalandet.
”Syd- och Nordkorea bekräftade det gemensamma målet att förverkliga en kärnvapenfri koreansk halvö genom fullständig kärnvapenavveckling. Syd- och Nordkorea delade åsikten att de åtgärder som initieras av Nordkorea är mycket meningsfulla och avgörande för kärnkraftsnedrustningen av den koreanska halvön och gick med på att bära våra respektive roller och ansvar i detta avseende.”
Mötet kommer före planerat samtal mellan USA:s president Donald Trump och Kim Jong-un. Det mötet är villkorat av att Nordkorea gör viktiga eftergifter kring sina kärnkraftsambitioner, vilket man till synes har gjort en samlad ansträngning för att göra det – som kulminerade i dagens överraskande vänskapliga toppmöte. Detta är orsaken till optimism, särskilt med tanke på att det bara för några månader sedan såg ut att spänningar skulle kunna spridas till en direkt attack.
Vilka kärnkraftsförmåga har Nordkorea sagt att de har förbundit sig att avväpna? Här är en sammanfattning av de typer av missiler som landet har och hur det har använt dem under föregående år.
Vad är en mellandistans ballistisk missil?
En missil är ett styrt vapen, till skillnad från en raket, och en ballistisk missil är en som kan röra sig längs en suborbital bana och skumma jordens atmosfär för att resa mycket längre än vanliga missiler. När det gäller Nordkorea har landet specifikt hotat att avfyra sina Hwasong-12-vapen, som är inhemskt utvecklade ballistiska missiler med mellandistans.
LÄS NÄSTA: Kärnenergi förklaras
Rapporter om enda lyckade Hwasong-12-testet, i maj 2017, föreslog att vapnet färdades cirka 700 km (430 miles) innan det föll i Japanska havet. Analytiker tror att samma missil kan nå en maximal räckvidd på cirka 4 500 km (2 796 miles) om den avfyras på en lägre maximal höjd (apogee).
(Ovan: Vad analytiker tror är en Hwasong-12-missil, Kredit: Wong Maye-E / AP)
Om Nordkorea kan fästa en kärnstridsspets på Hwasong-12-missilen, och om vapnet verkligen kan färdas så långt som föreslås, kan det decimera Guam – som är ungefär 3 400 km (2 113 miles) från Nordkorea. Som jämförelse, för att nå den amerikanska västkusten, skulle Nordkorea behöva en räckvidd på mer än 8 000 km (4 971 miles).
IRBM kontra ICBM
Skillnaden mellan en IRBM och en ICBM-missil är i termer av räckvidd. En IRBM har en räckvidd på 3 000-5 000 km (1 864 – 3 418 miles), medan ICBM har en minsta räckvidd på 5 000 km (3 400 miles).
För att klara de långa avstånd som behövs för att nå USA skulle Nordkorea behöva en fungerande ICBM-klassmissil. Hwasong-14 tros vara inom den kategorin, även om den bara har testats på räckvidder på cirka 1 000 km (621 miles). Nordkorea gav Hwasong-14 sin första flygning den 4 juli 2017, med en viss teatralisk olycka, samtidigt som USA:s självständighetsdag.
Hwasong-12:s Circular Error Probability (CEP), som markerar radien för dess förväntade precision, är okänd. Experter har förutspått det kan vara mellan 5 km och 10 km (cirka 3 och 6 miles), vilket är en relativt stor felmarginal om du planerar att rikta in dig på specifika militära komplex.
Nordkoreas kärnvapenkapacitet
Förra året hävdade Nordkoreas Kim Jong-un på nationell tv att landet framgångsrikt hade testat en ny typ av interkontinental ballistisk missil (ICBM) som kan nå ”hela det kontinentala USA.”
Sändningen beskrev Hwasong-15-missilen som den mest kraftfulla hittills och sa att den hade flugit högre än någon missil som tidigare testats – nådde en höjd av 2 780 miles (4 475 km) och flyger 590 miles (950 km) under loppet av 53 minuter.
LÄS NÄSTA: Hur Donald Trumps syn på kärnvapen har gått baklänges över tiden
Rapporter tillade att Pyongyang ”hade uppnått sitt uppdrag att bli en kärnvapenstat” och missilen tros ha landat i vatten utanför Japans kust. Som svar sa president Trump att USA ”kommer att ta itu med det”.
Detta test följde på en serie försök i augusti och september under vilka Kim Jong-un testade ICBM såväl som en vätebomb i Kilju County, platsen för Nordkoreas kärnvapenprovplats. Nordkoreas tidigare missil sades ha nått en höjd av 478 miles (cirka 770 km) och var luftburen i cirka 2 230 miles (3 700 km). Den landade så småningom i havet nära Hokkaido, enligt Sydkoreas militär.
Sydkorea svarade med att avfyra två ballistiska missiler i havet i en simulerad attack mot sin norra granne.
LÄS NÄSTA: Kärnvapenkrig: Kartan avslöjar hur sannolikt det är att du överlever en atombomb
USA fördömde just det testet och uppmanade Kina och Ryssland att öka sina ansträngningar för att hjälpa till att begränsa problemet och sätta press på Nordkoreas ledare.
Som svar på Kim Jong-uns vätebombtest, USA varnade att varje hot skulle mötas med ett ”massivt militärt svar”.
LÄS NÄSTA: Hur man överlever ett kärnvapenkrig: En guide till att förbereda sig för tredje världskriget
Det rapporterade vätebombtestet i augusti markerade sjätte gången Nordkorea har prövat landets kärnvapen under de senaste åren. Kim Jong-un har trotsat uppmaningar från FN att upphöra med kärnvapenproven samt sanktionerna som införts av det internationella organet som förbjuder Nordkorea från att utveckla kärnvapentestrobotar som potentiellt kan nå USA:s fastland.
Förra året hotade Nordkorea att skjuta upp fyra vätskedrivna, mellandistans ballistiska missiler (IRBM) i havet nära det amerikanska territoriet Guam. Donald Trumps löfte att regna ner ”eld och raseri” som svar på dessa hot mot Guam underblåste retoriken kring en vinglande konflikt innan Nordkorea eskalerade spänningarna genom att tillkännage påstådda planer att avfyra Hwasong-12-raketer i mitten av augusti. Detta skedde inte som planerat.
ICBM, IRBM och vätebomber: Vilka kärnvapen har Nordkorea?
Rapporter tyder på att Kim Jong-un har någon form av kärnvapenbomb, men det råder oenighet om huruvida landet har lyckats göra stridsspetsar tillräckligt små för att passa på sina missiler. I månader var tron att Nordkorea överspelade sin förmåga att framgångsrikt ”miniatyrisera” kärnstridsspetsar, men en nyligen läckt rapport i Washington Post pekar på bevis på att nationen har uppskattningsvis 30 till 60 kärnstridsspetsar.
Om en vätebomb har testats kan denna bomb antingen vara den som Kim Jong-un tänker passa på ett vapen, eller är en prototyp för en framtida version.
LÄS NÄSTA: I en nukleär apokalyps kan hårbalsam bli din undergång
”IC [intelligence community] bedömer att Nordkorea har producerat kärnvapen för leverans av ballistiska missiler, inklusive leverans av [Intercontinental Ballistic Missiles] ICBM-klassmissiler”, står det i bedömningen, skriven av amerikanska underrättelsetjänstemän.
Hur kunde USA och dess allierade stoppa Nordkoreas missiler?
Som The New York Times rapporterar, finns det tre huvudstadier där försök att inaktivera en avfyrad missil potentiellt kan göras: på väg upp, i mitten av flygningen och på väg ner.
Av dessa är det mest sannolika när missilen faller, eller i dess ”slutstadium”. Ett US Terminal High Altitude Area Defense (THAAD) system – varav ett är baserat på Andersen Air Force Base i Guam – skulle kunna försöka skjuta ner vapnet vid denna tidpunkt. Det fartygsbaserade missilsystemet SM-3, som används av den amerikanska flottan, skulle också kunna ta ett skott. Orlogsfartygens positioner hålls hemliga, men USA och Japan skulle kunna omplacera sina styrkor för att försvara havet nära Guam.
(Ovan: THAAD interceptors. Kredit: Wikimedia Commons)
SM-3-system är också kapabla att träffa missiler i mitten av flygplanet när de hamnar längs kanten av jordens atmosfär. Med tanke på missilens hastighet i detta skede gör det det till en knepig sak att göra försök med någon avlyssning, men det är också den punkt där explosioner och skräp kommer att vara längst bort från marken.
Den svåraste punkten att ta ner missilen kommer att vara när den avfyras, eftersom den initiala hastigheten som krävs för att ta sig ut i rymden kommer att lämna avlyssningsvapen i sina spår. THAAD-systemstationerna i Sydkorea kan spåra uppskjutningen av missilerna men kommer sannolikt inte att kunna skjuta ner dem.
Den vidare frågan är om USA och dess allierade ens bör försöka rikta sig mot Nordkoreas missiler i första hand. Om USA eller Japan lyckas fånga upp missilen kan det uppfattas som en krigshandling, vilket föranleder ytterligare militära svar. Det finns också risken att ett försök att skjuta ner missilen kommer att misslyckas och undergräva förtroendet för försvar som är designade för att skydda nationer från bombardement men som ännu inte har testats i full strid.
Rysslands nya vapen
I mars sa Vladimir Putin i ett tv-sänt tal att Ryssland utvecklar en ny linje av strategiska, kärnvapenkapabla missiler som kan omintetgöra amerikanska försvarssystem. Den ryska ledaren höll sitt årliga State of the Union-tal och pressade på landets säkerhetskapacitet i ett drag som vissa är oroliga skulle kunna starta en ny kapprustning med väst.
”Vi har antagit 300 nya vapenmodeller som förser våra väpnade styrkor med 18 nya ICBMs [intercontinental ballistic missiles], två ubåtsbaserade ballistiska missiler, vi har beställt tre nya atomubåtar och […] vi har ökat antalet långdistansmissiler med hög precision”, sa Putin enligt en översättning gjord av CNBC.
Putin fortsatte med att tala om hur Ryssland har utvecklats av vapensystem sedan USA drog sig ur antiballistiska missiler (ABM)-fördraget från 1972: ”USA:s globala missilsystem är främst mot ballistiska missiler och dessa är kärnan i vår kärnvapenavskräckning. Det är därför Ryssland har utvecklat extremt effektiva system för att besegra missilförsvar och alla våra ICBM är utrustade med sådana system nu, sade han.
”Vi har också utvecklat en ny generation av missiler, nämligen [we] testar ett nytt missilsystem som använder en tung ICBM.” Ryssland är särskilt frånvarande i samtalen mellan Nord- och Sydkorea, USA och Kina.
Vätebomber förklaras
Alla kärnvapen använder en process som kallas fission. Det är denna process som utgör den katalysator som behövs för deras häpnadsväckande explosioner. Några av de första kärnvapnen, utvecklade av USA och inklusive Little Boy som släpptes på Hiroshima under andra världskriget, genererade fission genom att avfyra en ihålig uran-235-cylinder mot ett mål tillverkat av samma material. Dessa var atombomber. Vätebomber är helt och hållet mer extrema och farliga.
LÄS NÄSTA: Vad är en vätebomb?
De är i praktiken två bomber i en – en fissionsbomb och en fusionsbomb. Som en atombomb släpper fissionsprocessen ut en explosion av kraftfull strålning. Men istället för att avfyra detta mot den ihåliga cylindern och skapa en explosion, avfyras strålningen mot den andra ”fusionsbomben” som skapar en explosion så kraftfull att den tvingar atomer att krascha in i varandra och smälta samman. Energin från denna händelse utlöser en större explosion än den som produceras av en atombomb. Vissa experter säger att dessa sprängningar är upp till 1 000 gånger mer kraftfulla.
Ledbild: Kyodo
