För cirka 36 år sedan anlände en märklig fågel till en av Galapagosöarna. Han sjöng en annan sång för de andra fåglarna, och hans kropp och näbb var ovanligt stor jämfört med alla andra fåglar.
Snart gjorde fågeln sig hemma, och trots deras olikheter kunde han uppvakta en medlem av öns invånare. De två fåglarna parade sig, och deras avkommor startade en helt ny art i realtid, framför forskarnas ögon. Den arten har nu 30 medlemmar, enligt en studie publicerad i Vetenskap.
Forskare vid Princeton University och Uppsala universitet har under årtionden studerat bofinkarna på Galapagosöarna i Stilla havet. 1981 lade en doktorand märke till nykomlingen eftersom han sjöng en ovanlig sång och hade en större näbb än resten av fåglarna.
”Det nya med den här studien är att vi kan följa uppkomsten av nya arter i naturen”, säger B. Rosemary Grant, senior forskningsbiolog vid institutionen för ekologi och evolutionsbiologi vid Princeton. ”Vi kunde observera parningen av två fåglar från olika arter och sedan följa vad som hände för att se hur artbildning uppstod.”
Doktoranden var på Galapagosön som heter Daphne Major när han lade märke till fågeln. ”Vi såg honom inte flyga in från havet, men vi märkte honom strax efter att han kom. Han var så olik de andra fåglarna att vi visste att han inte kläcktes från ett ägg på Daphne Major, säger Peter Grant, som också var med när fågeln först upptäcktes.
Forskaren tog ett blodprov från fågeln innan han släppte honom. Fågeln fortsatte sedan med att häcka med en markfink av arten Geospiz fortis, vilket initierade en ny härstamning – som de döpte till de stora fåglarna. Forskargruppen följde den nya arten i sex generationer och tog blodprover för genetisk analys.
I den senaste studien studerade forskare från Uppsala universitet DNA som samlats in från föräldern fåglar och deras avkomma med jämna mellanrum. Det visar sig att den ursprungliga manliga föräldern var en stor kaktusfink av arten Geospiza conirostris från ön Española, som ligger mer än 100 kilometer (cirka 62 miles) från Daphne Major.
Eftersom hans hem låg så långt bort hade han inte valet att åka hem. Istället slog han sig ner på en av de tre finkarterna på ön. Detta visar hur viktig geografisk isolering är när det gäller att skapa nya arter.
Avkomman isolerades också reproduktivt eftersom deras sång, som används för att locka till sig kompisar, var ovanlig och misslyckades med att attrahera honor från den inhemska arten. På grund av detta parade de sig med sin egen art.
Forskare hade trott att det tog lång tid att bilda en nya arter, men i det här fallet hände det på bara två generationer.
”Det är mycket slående att när vi jämför storleken och formen på Big Bird-näbbarna med näbbmorfologierna hos de andra tre arterna som lever i Daphne Major, så upptar de stora fåglarna sin egen nisch i näbbmorfologiutrymmet”, säger Sangeet Lamichhaney, en postdoktor vid Harvard University och den första författaren till studien. ”Således, kombinationen av genvarianter bidragit från de två korsningsarterna i kombination med naturligt urval ledde till utvecklingen av en näbbmorfologi som var konkurrenskraftig och unik.”
Nya linjer som de stora fåglarna har uppstått många gånger under utvecklingen av Darwins finkar, säger författarna. De flesta av dessa kommer att ha dött ut, men några kan ha lett till utvecklingen av samtida arter.
”Vi har ingen indikation på den långsiktiga överlevnaden av Big Bird-linjen, men den har potential att bli en framgång, och den är ett vackert exempel på ett sätt på vilket artbildning sker”, säger Leif Andersson, professor vid Uppsala University… ”Charles Darwin skulle ha varit exalterad över att läsa denna tidning.”
